FRA dokumentär och bloggmakt | Politik

Written by Karl McFaul

Sunday, 14 September 2008 23:46

Med torftig dramaturgi utvecklade och avhandlade SVT's halvtimmesdokumentär om FRA på söndagskvällen inte mycket. Problemet med den snöpligt korta dokumentären om denna stora händelse och fråga var att den mot slutet av programmet, efter att ha redogjort för vad FRA skulle vara nyttigt för, inte gick vidare med att penetrera själva FRA-argumenten.

Först konstaterades dock att FRA-frågan drivit bloggosfären till sitt stora genombrott som politisk och opinionsbyggande maktfaktor i Sverige. Det var intressant att ett parti utanför riksdagen, Piratpartiet, och begrepp som bloggbävning, bloggosfär samt hänvisandet till bloggar överhuvudtaget förekom som något av det mest naturliga bland intervjuerna i denna statsteleviserade produkt på bästa sändningstid. Kanske har fyrtiotalisternas uttåg ur etablissemanget nu kommit en bit på väg och en ny generations samtidsfrågor får alltmer plats.

Kartan för kontrollen över samhällskommunikation har ritats om drastiskt under de senaste femton åren. Till synes fragmentariska påverkansgrupper har idag möjlighet till opinionsbildning med kommunikationsutrustning som i tidigare generationer bara var förunnat t ex det militära. Opinionsyttringar som vi kunnat se i t ex Göteborgskravallerna, Kravallerna kring rivningen av ungdomshuset i Köpenhamn, eller för att ta något stillsammare men stort - FRA-motståndet, hade aldrig kunnat genomföras med lika snabb och bred mobilisering utan tillgången till verktyg som mobiltelefoner, SMS, Internet och bloggar.

Ett antal klipp med Birgitta Ohlsson som en av de mer framträdande politikerna belyste hur partipiskan, i händerna på Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt, skulle tukta oliktänkande med utstuderade Machiavelliska metoder som t ex den gamla "härska genom att söndra". I vårt ännu någorlunda upplysta och transparenta samhälle ser ju dessa metoder lite illa ut när de syns i demokratiska institutioners sätt att arbeta. Fredrick Federley såg något äldre ut av att ha kölhalats efter sin nationella uppvisning av vad ryggradslöshet som politiker kan innebära. Bloggosfären är en demokratins nagel i ögat på maktyttringar som inte mår bra av att blottas i det offentliga. Vi får se om Fredrik Reinfeldts "management by absence" när det gäller FRA kommer visa sig vara en smart taktik i det moderna medielandskapet.

Konstaterades gjordes i dokumentären att FRA är en, med internationella mått, stor underrättelseoperatör som handlar med information i ett globalt köp- och säljsystem för spion- och övervakningsdata. Man gör det dessutom med diktaturer vilket gör att även rent-mjöl-i-påsen-Svensson kanske inte tycker det känns sådär väldigt hemtrevligt att få vara del av detta "för befolkningens bästa..".

Dokumentärens stora argument från högerpolitiker, anställda inom försvarsmakten och FRA (ofta parat med det paternalistiska argumentet att "det är för befolkningens eget bästa") var att Sverige inte skall behöva förlita sig på andra länder när det gäller underrättelseinformation utan kunna bilda sig en uppfattning på egen insamlad information.

Det låter ju vettigt.. Men med ett FRA i framtiden sker detta som sagt på bekostnad av samtliga svenska medborgares personliga integritet. Vi blir avlyssnade varje sekund på ett sätt som i den analoga världen skulle inneburit t ex avlyssning av samtliga svenskars telefoner samt öppnande av all papperspost.

Min personliga tveksamhet inför den eventuella folkliga nyttan med FRA består i uppfattningen att det demokratiska samhället måste vila på följande förhållande för att kunna bibehålla just demokrati: Makten skall vara transparent och befolkningen måste ha möjlighet till integritet.

Den utveckling som sker nu i västvärlden pekar i motsatt riktning vilket jag tror bäddar för en återgång till ett Sovjet 2.0 - fast nu med NATO-allierade länder i en sådan union.