Med självbelåtet leende poserar Göran Skytte vid sin kolumn på SvD's ledarsida där han nu angriper Maria Wetterstrand och Miljöpartiets förslag att skapa möjlighet till ett s k "entreprenörsår" för alla anställda.

Skytte frågar sig bl a:

"Både stöd från samhället och rätt till sitt tidigare arbete. Både hängslen och livrem. Är det sådant som skapar entreprenörer? Det är ju faktiskt helt verklighetsfrämmande. Wetterstrands och Miljöpartiets idé om ”entreprenörsår” är en typisk skrivbordsprodukt. Vad är nästa påhitt? Att proklamera ett ”geniår” då alla med samhällets stöd skall få pröva om de är genier?"

Som exempel på hur entreprenörskap istället bör formas, drar Skytte till med den romantiska bilden "två tomma händer, uppväxt under enkla förhållanden" och radar upp Ingvar Kamprad, Salvatore Grimaldi, Dan Olofsson och Percy Nilsson som förebilder.

Notera att metoden "två tomma händer, uppväxt under enkla förhållanden" enligt denna lista producerat enbart män födda innan 1950. Män som surfat på den våg av exportinkomster Sverige hade under rekordåren samt en köpkraft hos konsumenter som realiserades genom Socialdemokratisk arbets- och fördelningspolitik. Dessutom pekar Skytte på en sällsamt liten elit av mycket förmögna storföretagare och belyser inte alls den långa svans av mikro-, små- och medelstora företag som utgör den stora massan i svenskt näringsliv.

Faktum är, om man studerar internationell ekonomisk tillväxt under 1900-talet, att Sveriges ekonomiska, entreprenöriella och allmänna välstånd - i likhet med artiklarna i Skyttes politiska kolumn - skapats genom just skrivbordsprodukter. Det stavas: S-T-R-A-T-E-G-I. Det är när skrivbordsprodukterna, de politiska strategierna, saknas som vi återgår till apstadiet med en fri okontrollerad marknad. En djungelns lag som inte förmår upprätthålla mänsklig civilisation.

En god strategi formuleras både utifrån praktiska erfarenheter såväl som prognoser. Men Sverige och svenskarna, representerad av staten, valde under 1900-talet en annan strategi än den Göran Skytte numera propagerar för. En strategi som gick ut på att skapa trygghet både för arbetstagare och arbetsgivare, studerande, arbetssökande eller entreprenörer. Bl a just genom den typ av statliga strategiska styrinstrument som det "entreprenörsår" Miljöpartiet nu föreslår (svagheten består väl dock i att det behövs c:a tre år innan ett bolag hinner bli bärande).

På den av Svenskt Näringsliv ägda sajten Ekonomifakta står bl a följande att läsa:

"Between 1850 and 1970 Sweden had the highest economic growth rate in the world, next to Japan, and became one of the wealthiest nations in the world in terms of GDP per capita... ...The central feature of the so-called “Swedish model” was the historical compromise between a social democratic ruled state and a widespread privately owned industrial sector. The compromise was some sort of middle way between unlimited private capitalism and socialist planned economy."

För att påvisa hur det i själva verket är Göran Skytte, och inte Maria Wetterstrand, som är verklighetsfrämmande i sin analys tänker jag här ge tre exempel direkt hämtade ur den svenska myllan av entreprenörsskap. Människor som haft "både hängslen och livrem" i det rödgröna Sverige:

1) Jag vet ett ungt framgångsrikt företag i Sverige som sedan starten för bara några få år sedan kommit att värderas till runt 150 miljoner kronor. Killarna som startade företaget kommer alla från välbärgade borgerliga hem. Deras finansiella strategi för att komma igång med företaget under uppstarten var att samtliga tre gick på a-kassa under ett år.

2) I en dokumentär på SVT för några år sedan berättade artisteliten ur Sveriges ledande skikt av internationella musikgrupper att de, som nu inbringat miljarder till statskassan, alla startat sin verksamhet som källarband på a-kassa. De är idag företag som tillsammans omsätter hundratals miljoner. De framhöll i dokumentären att sossarnas bidragspolitik ihop med kommunala musikskolan byggt "det svenska musikundret".

3) Personligen har jag gått på a-kassa och fått starta-eget-bidrag under en längre period mellan två välbetalda universitetsjobb. Efter ett tag fick jag ett "plusjobb" på Kultur- och Fritidsförvaltningen i Lund (även det ett arbetsmarknadspolitiskt instrument av sossarna som borgarna sedemera lade ned). Under min tid som arbetssökande gav Trygghetsstiftelsen mig en utmärkt entreprenörsutbildning och jag arbetade ett tag som musiker, kompositör och egenföretagare inom design och digitala media. Inkomsterna blev det dock inte så mycket med då jag satte mina egna konstnärliga intressen framför allmänhetens efterfrågan (jag komponerade bl a ett symfoniskt verk som uruppfördes i New York, sändes i SR P2 och har framförts i ett antal konserthus i Norge och Sverige). Min intellektuella, digitala och konstnärliga förkovran på rödgröna bidrag skulle dock ge resultat och ekonomisk utdelning när jag åter stegade in på arbetsmarknaden. Plusjobbet gav mig snabbt en utmärkt lokalkännedom och ett värdefullt kontaktnät för att etablera mig på arbetsmarknaden i Lund. Efter bara några månader, på tredje sökta jobbet, fick jag anställning som kommunikatör på Europas flaggskeppsprojekt inom forskning och vetenskap - European Spallation Source, ESS, i Lund. Tillsammans med en liten skara eldsjälar lyckades jag på denna arbetsplats bidra till att landa en investering som beräknas generera drygt 200 miljarder till den Svenska statskassan under kommande 30 år.

Hängsle och livrem är tydligen en bra modell. Den kompletterar privat riskkapital med statliga incitament som gör det möjligt för människor att utveckla sina talanger oavsett klass och samtidigt våga ta entreprenöriella risker inom mer humana och miljövänliga ramar. Varken Göran Skyttes tidigare vänsterideologi eller nuvarande högerideologi har erbjudit denna balanserade mix. Människor födda utan silversked eller partistöd i mun fick klättra som råttor på varandra ur fattigdom eller falla ner i densamma vid ett misslyckande. Det blev en industrialismens smutsiga värld som inte har haft plats för vare sig arbetsskydd eller miljöskydd. Visst kan sådana samhällen skapa tigerekonomier, men till vilket pris?

Göran Skytte angriper Maria Wetterstrand för att vara politiskt "broilad" och för att inte ha haft ett "vanligt" jobb. Samtidigt är han själv broilad som journalist och kommunist under 40-talisternas bortskämda och högljudda vänstervåg, för att sedan tvärt konvertera till konservativ kristen höger (vilket nu gör honom populär som PR-verktyg för högern).

Givetvis är kvaliten i Miljöpartiets entreprenörsår inte avhängigt just Maria Wetterstrands personliga CV och hennes eventuella avsaknad av erfarenhet som företagare, så som Skytte försöker göra gällande. Förresten vore det väl det i så fall bara bra med ett entreprenörsår? Då skulle ju svenska broilade politiker lättare kunna prova på och se hur det är att jobba som egenföretagare!

Skytte känns inte som någon vidare balanserad tänkare. Med sina kolumer av retoriskt förgyllt borgerligt dravel, tecknar Göran Skytte bilden av sig själv som ett rov för svartvita motstridiga inre känslor och tankar av den sort som får vissa motorcykelsbusar att plötsligt vända på klacken och bli frikyrkoevangelister. En polemiker som inte kan pejla in verkligheten utan att inta extrema positioner.

Så nog är det Skytte som har närmast till det "helt verklighetsfrämmande".

Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, socialdemokraterna, alliansen, samhälle, rödgröna, kultur, ekonomi, svenskt näringsliv, näringsliv, tillväxt, svenska modellen, strategi, högern, borgarna, 40-talister, göran skytte, svd, maria wetterstrand, miljöpartiet, entreprenörsår, entreprenör, entreprenörskap, ingvar kamprad, ikea, företag, historia, a-kassan, bidrag, musik, konst, konstnärer, ess, european spallation source, miljö, kyrkan

Intressant? Andra media: Expressen, DN, GP, SVT, Aftonbladet